VEGANKRAMAR

En blogg om djurrätt, veganism och aktivism - Och lite däremellan!

"Ni är paranoida hippies, era hycklare"

Publicerad 2016-08-06 14:26:56 i Allmänt, Blogg, Djurrätt, Politik, Vegan, Veganism, vego,

(Kommer inleda inlägget med detta: Mitt syfte är inte att få sympati, det är att få förståelse. Hoppas det framkommer tydligt!)

   Sociala relationer kan vara viktiga, eller ja, de är viktiga. Därav kan det vara svårt att diskutera veganism i ett köttnormativt samhälle. Som jag upplever det, så håller jag tillbaka på familjemiddagar, i skolan, med mina kompisar och försöker vara väldigt saklig när det väl kommer till diskussion. Jag pratar om veganmat och jag pratar om djurrätt i förhållande till deras egna värderingar och intressen. Jag hör vad de säger och jag uttrycker mig inte dömande på något sätt. Trots detta så är det vi veganer som är skämtet. Vi ska tolerera varenda köttskämt eller varenda nedvärderande kommentar om vår livsstil.

   T.ex.:

   Någon ”skämtar” med mig och säger: ”Men skulle det inte va gött med lite kalvkött?". Låt oss säga att jag blir lite upprörd och svarar att det känns obehagligt att höra det, för en kalv är någons barn. 9 gånger av 10 så skulle jag bli uppläxad om att inte döma deras livsstil, och att hålla min veganism för mig själv. Detta är såklart ingen vetenskaplig statistik, men den är baserad (och därför mer trovärdig) på mina livserfarenheter. 

   Okej, jag ska försöka uttrycka mig så tydligt som möjligt. Detta riktat till alla som har sociala relationer med veganer.

   En dag så såg jag en dokumentär, där det visades bilder inifrån djurindustrier, detta gjorde mig såklart upprörd, och de hade de flesta blivit också. Det var startskottet för min veganism, men om ni tror att detta är det enda det handlar om så har ni fel. Min värld vändes upp och ner, ingenting var logisk längre, jag kunde inte lita på någon. För det första hade ingen berättat för mig vad som försiggick inne i industrierna, men för det andra så hade ingen berättat för mig att användandet av andra individer är fel.

   Helt plötsligt förstod jag. Varenda gång jag gått in och handlat något gott att äta, så har det varit i utbyte mot någon annans lidande. Varenda gång jag tyckt synd om mig själv så har en kalv fått splittras från sin mor, för att jag ville ha en bunke glass. Och jag visste så klart att detta händer, men ändå inte.

   Det är inte bara den dåliga djurhållningen det handlar om. Nu ska jag formulera ungefär hur det är att vara vegan:

   Vi alla lever i ett samhälle som utnyttjar andra arter för kläder, föda, medicinska försök, underhållning osv. Som vegan lever du i samma samhälle, fast du är konstant medveten om alla dessa faktorer. Trots att det enda du vill är att alla ska ha det bra, så får man skämta om din livsstil varje dag, men säger du emot så är du militant.

 

   Så fungerar det. Avvik från normen och du är plötsligt galen, paranoid, identitetssökande, hycklare, löjlig, hippie osv. Det kan låta överdrivet, men jag känner veganismen i varenda åder i kroppen. Det finns ingenting jag vill få slut på så mycket som djurförtrycket.  

   Om jag någonsin tackar nej till en pizza för att det finns yoghurt i degen, så menar jag allvar. Jag vill inte äta den. Kalla mig löjlig om ni vill. Men för mig och andra veganer så är det de viktigaste som finns.

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela